pekingankorna

Första veckan har efter komadagen förflutit snabbt och man kan skönja ett vardagsliv som sakta infinner sig. Vi cyklar till jobbet varje dag och det är sannerligen ett äventyr i sig. Att ge sig ut på morgonen i en stad med 15 miljoner invånare där fler än vi skall till jobbet under samma tid kan ses som en studie i smidighet. Vi har nu fått in hur pekingtrafiken fungerar, det gäller att se upp i diverse skumma vinklar som en regelrätt svensson inte är van vid...men det är precis som ni tänker er med vissa hysteriskt stora korsningar där folk flödar fram och tillbaks. Det må vara tufft att tråckla sig mellan teknologerna på väg till en morgonföreläsning i C-huset men detta tar faktiskt hem priset. Peking är ändå logiskt uppbyggt med ringvägar(7 stycken närmare bestämt!!) som avslöjar att man kommit för långt ut så kan man alltid orientera sig med hjälp av dem. Fast en av de viktigaste handlingarna här är lappen med vår lägenhets adress på. Kineserna är pinsamt dåliga på engelska generellt sett så det är omöjligt att ens i sin vildaste fantasi klämma ur sig en tillstymmelse till adress på kinesiska. Kartor förstår de inte heller utan bara vänder och vrider på de till de tror sig förstå och så hamnar man på andra sidan stan....så kontentan är att cykeln är det grymmaste transportmedlet för att ta sig runt.

Vi har även turistat med vår kollega Erica. Vi vandrade runt i förbjudna staden och besökte hutonger(klassiska pekingbostäder) och käkade klassiskt kinakrubb - riktigt fint. Och som ekonom är det extra fint när notan är så blyg efter måltiderna. Snittlunchen ligger mellan 20-30 kronor och då blir man MÄTT, helt sinnes.

Pinne i röven?

Skamgrepp i förbjudna staden...

Jag & Erica som ledde oss runt hela dagen

Kinesattack!!! Detta är även en stor turistattraktion för kineserna

Ser ni likheterna? :)